Nu ikväll ringde dom från Hemtjänsten i Linköping, dom son har hand om Hermans lilla farmor som bor helt själv, och sa att hon inte varit hemma på hela kvällen. Dom var jätteoroliga och undrade om vi visste vart hon var, hon ska föranmäla alla ev. "utflykter", så dom vet vart hon tar vägen ifall det skulle vara något. Farmor har tillsyn ett par ggr varje dag från hemtjänsten, och får hjälp med typ allting. Dock är hon jätteduktig och lagar och handlar all sin mat själv, 91 år gammal! Det tycker jag är tufft, hoppas att jag kommer att vara (till att börja med vid liv!) lika tuff som henne när jag är så gammal. Hon har varit änka sedan -98, och då var det dessutom make no. 2 som hon begravde. Snacka om strong tant!
Iallafall, för en liten stund sedan så ringde hon, och berättade vart hon hade varit. Hon hade blivit utbjuden på "galej", och helt enkelt glömt att meddela till hemtjänsten att hon skulle bort på kvällen.
SÅÅÅÅ himla skönt att höra att allt var okej med henne! Man anar ju snabbt det värsta annars, iallafall när det gäller äldre, att hon har trillat och blivit liggande någonstans eller nått annat hemskt. Hon hade haft en toppenkväll, och var helt slut nu och skulle gå och lägga sig bums. Herman brukar ringa henne iallafall 1 gång i veckan, för att höra att allt är okej.
Man får ju liksom ta vara på de personer som man har, de som är viktiga för en. Dom sitter ju liksom lite i samma sits, ingen av dom har knappt nån familj kvar.
Hon har förlorat make no. 1 och 2, och har dessutom begravt sin son, dvs Hermans pappa, som dog samma år som vi gifte oss. Han kunde inte vara med på bröllopet, utan låg på sjukhus då, och dog bara ett par månader senare i MS, och av en elak hjärntumör.
Så, vi försöker helt enkelt att träffa henne så ofta som vi kan. Vi kallar henne "Farmor" allihop, fast det egentligen bara är Herman farmor. Jag har ingen farmor, min dog innan jag föddes, och Majas farmor bor på ett demensboende och känner inte längre igen någon utav oss. Så därför får hon vara just Farmor åt oss allihop, och jag bara önskar att vi kunde träffas lite oftare. Det tar ju egentligen bara 2,5, knappt 3 timmar till Linköping med bil, men det är nog så långt när man är 3 år.
Vi brukar åka ner över en helg, och passa på att ta lite "minisemester" när vi ändå är iväg, och bo på hotell över natten. Hotell Scandic i Linköping är verkligen HUR BRA som helst, det kan jag varmt rekommendera, och ligger bara ett par minuters promenad från farmor, och ett par minuter in till centrum. Hon bor på bästa läge i ett litet radhus, men utsikt över ån, och precis vid en lummig park. Hade det inte varit så lång bort så hade jag lätt kunnat tänka mig att flytta dit för att få vara henne lite närme, och stan är verkligen helt fantastisk.
Förra helgen åkte vi ner och hälsade på, och det var lika trevligt som vanligt. Lunch på restaurang, fika hemma hos farmor, promenad, en sväng till affären där Maja passade på att få skjuts på farmor rullator, lite saker att slänga/laga/hämta/fixa hemma hos farmor, precis som vanligt, och sedan blev dags för oss att ta kväll. Till middag passade jag, Herman & Maja på att gå ut och äta på restaurangen "Gula Huset". Maja var jättetduktig hela kvällen, och skötte sig jättebra. Mammas duktiga duktiga tjej!!! Maten var oxå jättebra, och jag åt bl.a. en förrättstallrik som var helt gudomlig! Vi passade på att ta lite bilder oxå...
