3 dagar..

..sedan maken gav sig av till soligare breddgrader!
Känns dock som att det var betydligt längre, vi har nog inte varit ifrån varandra så himla mycket längre än såhär, tror jag... eller..?
Kan inte komma på när det skulle vara i så fall. 2-3 dagar har det kanske varit, på sin höjd, men mer än så kan jag faktiskt inte komma ihåg....


Sommaren då jag, Ida och Hanna var i Italien iofs, det var ju längre, vi var borta i lite drygt 3 veckor har jag för mig. Då var vi utan varann. Nu ska vi se, det borde har varit sommaren 2001, eller 2002? Nope, det kan inte har varit 2002, för då gifte vi ju oss den våren, och flyttade till Bergvreten på sommaren.
Och Italien, jisses, den resan glömmer man ju inte i första taget. Skulle man fråga alla oss tre separat vad vi har för minnen och tankar om den resan, så skulle vi nog få tre ganska så olika svar, kan jag tänka mig.
Eller kanske att iallafall ett svar skulle vara samma: att vi var osams! : )


Tanken var från början att Pappa, Ida & Hanna skulle åka på en resa tillsammans. Askul, tänkte Ida och Hanna, charter med lite sol och bad och kanske ett och annat bus.
Fint, tänkte pappa, jag bokar första bästa billiga resa.
Och med billig så menar jag BILLIG, och med första och bästa, så menar jag inte bästa; utan helt enkelt den första broschyren som damp ner i hans brevlåda.
Därför, helt enkelt, blev resan bokad med Ölvemarks Holiday, som anordnar BUSSRESOR ut i europa, i bästa pensionärs-stil!!
Straxt innan det var dags för avfärd, kommer pappa på att han nog inte mår så bra, och kommer nog inte att klara av att sitta i en buss i en miljon timmar, och frågar istället mig om inte jag kan följa med som förkläde, och ta hand om mina små systrar i tre veckor.


Att sedan berätta hur den här resan blev, skulle nog fylla hela min bloggs utrymme, så jag ger mig inte ens in i den storyn. Jag kan kort bara berätta att:
- Resa ner till Italien med en syster som är stelopererad i ryggen inte var ens det minsta skoj. Framförallt inte för henne. 
- Att lyxbussen vi skulle ha åkt med såklart var trasig på avresedatumet, så vi åkte fram- och tillbaka till Italien i skolbuss modell äldre, där man knappt fick plats med benen, och att fälla sätet var inte att tänka på!!
- Att vi sov på bussen som värsta smuggeltransporten, eftersom det skulle ha kostat 300:- kronor extra för att sova den där natten på hotell. Men det tyckte inte pappa att det var värt. Han stannade ju å andra sidan hemma. : (
- Att väl framme så var vi DE ENDA personerna på hela hotellet som till att börja med pratade svenska, och att alla andra var över 80 år! På riktigt, det var ett tvättäkta ferie-hotell för avdankade Italienska par, där dom dansade tango i den skabbiga hotell-lobbyn på tisdagskvällarna till dragspelskomp!!!


Hursomhelst, det här är var en alldeless för lång story för att berätta hela här och just nu, men den resan lär noga vara ett minne för livet för oss tre systrar...


Nu väntar sängen, Kram & Gonatt