Då har det äntligen, eller hur man nu uttrycker det, blivit dags för uppföljning ang min egen utredning om ärftlig cancer. Hanna och jag var ju på vårt besök i Uppsala innan jul och tog prover och fick info, men nu har alltså provsvaren kommit, och det är dags idag för oss att få domen, eller beskedet, eller vad det nu blir.
Har försökt hela julen att inte tänka så mycket på det, men det har ju gått sådär.
Och så är det ju alltid! Det är samma som när nån säger åt att en inte tänka på att man är kissnödig; så är det ju iallafall det ENDA man kan tänka på!
Jaja, har sovit jättoroligt inatt iallafall, jag är väl nervös antar jag.
Inte för att jag på nått vis kan eller kommer att kunna på verka det besked som jag kommer att få idag, men, oavsett så hoppas jag ju såklart på det bästa. Att hon ska säga att jag INTE bär på genen, och att Hanna inte heller bär på den. Fast rent statistiskt så tror jag inte ett dugg på det.
Jag räknar med att ha den, och jag utgår ifrån att jag har den. Iallafall minst en eller kanske två till i familjen "borde" ha den, om man kollar på statistiken.
Herman och jag satt och pratade massor igårkväll, om vad jag nu skulle göra om jag fick ett negativt besked, att genen även finns i min kropp. Det skulle till att börja med betyda, att jag även kan ha fört över den till Maja.
Bara där känns det skit!
Och hur man ska bete sig sen, vad gäller min egen kropp.
Det finns massor man kan göra, cancerforskningen har kommit jättelångt om man jämför med -96 då mamma dog. Men, det tänker jag inte fundera på nu!
Nu ska jag gosa lite med min familj, och sen ska jag åka till Uppsala laddad med positiva tankar och hoppas på det bästa!
Håll en tumme åt mig idag!
6 år sedan
Håller tummarna för både dig och Hanna och oppas att allt löser sig på det bästa sätt.
SvaraRaderaKRAM
Åh vad jag hoppas att allt har gått bra för er idag.
SvaraRaderaGlöm inte att ni har vänner som finns här för er oavsett vad som sker.
Kram