Skärpning from NU!!

Jebus, var tvungen att väga mig 3 ggr imorse för att se om det verkligen stod rätt på vågen.

Men det gjorde det. Tyvärr..

Hur gick det till? Eller, det vet jag ju... Sommar kallas det. 

"Vi kan väl fika lite?" "Jorgubbar och grädde, JA tack!" " En Irish Coffe efter maten, ja gärna för mig, tack" "-Kan vi inte passa på att äta på den här supermysiga restaurangen..?" 3-årskalas i dagarna 3, mysig sommarfest på altanen med alltför mycket drinkar, picknick och fika, kvällshäng med kompisarna med öl och chips, Häagen-Dazs Strawberry Cheescake-glass i sängen till sommarfilmen, och en jäkla massa grillkorv till lunch i tid och otid vart man än kommer, kan det vara en del av förklaringen, tro?

 

Nu är det dags för rensning i kyl, skåp och lådor iallafall, så här kan vi inte fortsätta. Herman hade oxå gått upp i vikt, too much.. Varför blir det alltid såhär; den årstid när man helt plötsligt ska blotta sin bleka och redan tjocka kropp inför hela Sverige och kränga på sig en bikini som var aktuell för en sisådär 4-5 år sedan, DÅ passar man på att lägga på sig ytterligare ett par extra kilo. Why, vad är vitsen med det? 

Jaja, nu har jag beklagat mig lite. Ska ge mig ut i garaget nu och rota fram våran skitsnygga och faktiskt jättebraiga motionscykel som vi köpte sist när jag fick ett ryck och tog tag i min vikt.

Då, 2005, när jag faktiskt VAR duktig på riktigt. Jag engagerade mig superseriöst, käkade Viktväktarmat och tränade på Friskis minst 4 ggr i veckan , ibland 5. Sen resulterade det ju oxå i att jag gick ner lite mer än 40 kg på 13 månader. Inget man kan se röken av idag direkt. Har inte gått ner ett gram sedan Maja föddes, snarare tvärtom, tyvärr. Ärligt va?

Well, tror knappast att nån blir förvånad. Inte ens jag om jag ska vara helt ärlig, och det känns som att jag lika gärna kan vara det. Och om nån nu trott nått annat, så kan jag berätta att det kallas BRA UNDERKLÄDER. "Pick me up-panties" från Lindex: gör underverk med magen och alla lovehandles som annars trängs under tunikan. Riktig bh, och då menar jag RIKTIG BH. Ingen under 1000- lappen, för bästa stöd. 

Och sen att jag försöker att bry mig om hur jag ser ut. Du kommer aldrig att se mig på Ica utan bh, i mysbyxor och en t-shirt (med katt-tryck). It just won´t happen, never. Jag vet att det finns så hiiimla många fördomar mot såna som mig, tjockisar alltså.

- Att man bara sitter hemma i soffan och äter choklad och bearnaisesås, tex.

- Att man skäms över hur man ser ut

- Att man  är blyg, och inte vill synas bland folk

- Att man har dåligt själförtroende

- Att man är lat, ensam och konstig

- Att man inte har nån kille, och har man det så är han ändå bara ful- Och säkert dum också

- Att man är olycklig. Och säkert tusen till, som jag inte kommer på just nu

Sorry, det stämmer inte. Inte på mig i alla fall. Visst, jag har dagar när jag känner mig både fet och ful (vem har inte det), men oftast inte. Jag tycker att jag ser helt okej ut. Jag älskar sallad och grönsaker, också. Jag tycker att min man är jättesnygg, och helt sjukt snäll och omtänksam, fast han också är en stor kille. Jag har bra självförtroende, och gillar att synas, vad skulle jag annars göra på scen? Jag är allt annat än lat, och jag är Lycklig.

Nu menar inte jag att jag vill framställa mig som nån himla supermänniska och ”go och gla (fast lite bitter när ingen ser mig) fast jag är såhär rund a la Anna Book”. Det passar inte mig.

Jag ser ut såhär, det vet jag, och det är dessutom mitt eget fel. Bara mitt.Jag har aldrig blivit tvångsmatad, utan har valt att ta varenda tugga själv.Tyvärr, kan man väl kanske säga istället: lite för många tuggor. Och gärna av allt på buffén. Jag tycket att det är såå himla gott med mat, och fika, och choklad, och ost, och goa drinkar… Varför kan man inte köpa sig lite karaktär helt enkelt..?

-Just say No!

Eller som min kära syster sa häromdan: Jo, jag är visst i form! RUND är också en form.