Fru Furin

Jag har världens finaste familj

Trots allt som hänt, och då menar jag ALLT, så har jag faktiskt världens finaste familj. Både min egen, den jag har "valt själv", och mina syskon och de i sin tur med egna, både stora & små familjer. 

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad, och kvällen igår var bara ett utmärkt exempel på hur vår familj, ursprungsfamiljen, "Klanen" fungerar. 

Vi har gått igenom så mycket, så galet mycket tillsammans, och jag vet att vi alltid kommer att lösa problem & finnas här för varandra vad än som händer, men just idag, trots att jag bara vill vara glad, sprudlande och lycklig så vet jag inte hur jag ska lösa det här. Jag vet inte ens OM det är jag ska lösa det här, eller vem, eller hur eller nått. Anyhow, jag vill finnas här för var & en, men ibland orkar man inte. Jag har typ en miljon saker som förväntas fixas av mig, och jag vet; allt är inte uttalat, men på nått vis så har det bara blivit så, och jag har väl lite valt själv att ta den rollen. För det har varit enklast. Men jag måste faktiskt få en chans att fixa mig själv oxå, att hinna andas och inte behöva bestämma vilken fot ja ska stå på. 

Nu ska jag inte gräva ner mig i det här, utan ta nya tag, 
för det är ju så man gör. 

Dag efter dag, efter dag, efter dag...

Ni vet, allihop, att jag älskar er, var och en, 
och i slutändan är det bara det som räknas. 


Kärleken